KOM OCH DÖ I MIN MUN!
Hur kan det komma sig att jag har massor att göra, men ändå är jag så förbannat rastlös? Växjö i all sin glans (tråkigaste staden i Sverige)...
Sen jag flyttade hem från London känns det som om all luft har sugits ur från mig. Var jag verkligen så här rastlös förut?
Jag vet att jag alltid klagade på London. Men ibland saknar jag det, rushen, stressen och att inte behöva bry sig om något.
Jag saknar "The walk of shame" som Hanna jag och Paulina gjorde ett par* gånger. (*per vecka)
Jag saknar att vara en miserabel jävla ditta!
Jag saknar att skrika "YOU FUCKING BRAZILIAN BIAAATCH". (han ska dööööö)
Jag saknar att ligga och feta mig i sängen med Paulina (Hanna ditt Freak; RISKAKOR MED BANAN OCH SALT. Really?)
Jag saknar att ligga och gråta till James Blunt-Goodbye my Lover.
Jag saknar Hannas jävla tjat om soppa på burk. (som hon ändå slevar i sig för fort så hon spyr upp)
Jag saknar till och med morgonen efter man har druckit Slim-Tea. (Saknar kön utanför garderob-toan)
Jag saknar Micheles Laxpasta.(mmmm..)
Jag saknar att leva fattigt som en jävla råtta. (bara inte lägenheten luktar råtta)
Jag saknar The Dorchester... (nej, det kommer jag faktiskt aldrig göra)
Jag saknar att gå ut med The Swedish Maffia.
Och sist men verkligen inte minst...
JAG SAKNAR FITT-MARIE..( Trodde aldrig att jag skulle sakna den dittan!..)
